idag har jag varit på begravning för min älskade momma. Jag har stängt av mina känslor i 2 veckor och när jag kom in i kyrkan så brast allt. Min mormor va min bästa vän, lyssnade alltid på mig och förstod som ingen annan gjorde. Hon har alltid tagit hand om mig när jag har haft det svårt. Jag vet att de va det här hon ville, de senaste året.

För 3 veckor sen vaknade jag av att mobilen ringde tio i 5 på söndagsmorgonen, då ringer mamma och säger att hon är påväg ner till Sundsvall på sjukhuset för nu är det nära, hon hinner inte hämta mig i Hudiksvall. Jag tog en taxi dit, och det va värt vartenda öre. Hade det kostat 10.000 hade jag ändå åkt. Jag lovade min momma att jag skulle sitta vid hennes sida in i det sista och det gjorde jag. Jag höll hennes både händer, hann säga att jag älskar hon över allt annat innan änglarna kom och hämtade hon.

Begravningen va otroligt fin, den var precis som momma ville ha den. Jag höll moffas hand in i det sista, sen gick vi närmaste, några av oss bar kistan ända ut, och tog farväl ända till slutet. Ingen kommer någonsin kunna ersätta mommas plats i mitt hjärta.

Även om inte momma finns fysiskt längre, så finns hennes själ med oss, föralltid, tills vi träffas igen!!!!!