Tänk om man kunde leva livet baklänges?

Man skulle starta med att dö, få det överstökat. Sen vaknar man upp på ålderdomshemmet och får det bättre o bättre. Man blir såsmåningom för pigg för att vara där och får sin första pension. På sin första arbetsdag får man en guldklocka. Sen arbetar man i 40 år tills man är ung nog att dra sig tillbaka från arbetsmarknaden. Man dricker, festar, gör revolt och förbereder sig på att ta det lungt. Sen är man i grundskolan, blir ett barn, leker, har inga förpliktelser tills man blir en baby. De sista 9 månaderna tillbringar man flytande runt i ett fint lyckorus. Där finns centralvärme, roomservice mm.Till sist försvinner man från den värld i en enda stor orgasm.

Det vore väl nått ?

Idag blev der ingen morgon promenad, jag grät så mycket igår så jag har bankande huvudverk.

På eftermiddagen ska jag åka till Emma & umgås med henne, jag får ta promenaden med henne istället!! Vi ska ha tok-mys ikväll... käka tacos, hyra massa massa filmer, dipp o grönsaker =) wiiii. Vi har inte träffats på 5 månader, så jag är nästan lite nervös, hahaha!!!

Jag älskar mitt nya liv, skulle inte byta bort det för nånting!

Ida

idag har jag varit på begravning för min älskade momma. Jag har stängt av mina känslor i 2 veckor och när jag kom in i kyrkan så brast allt. Min mormor va min bästa vän, lyssnade alltid på mig och förstod som ingen annan gjorde. Hon har alltid tagit hand om mig när jag har haft det svårt. Jag vet att de va det här hon ville, de senaste året.

För 3 veckor sen vaknade jag av att mobilen ringde tio i 5 på söndagsmorgonen, då ringer mamma och säger att hon är påväg ner till Sundsvall på sjukhuset för nu är det nära, hon hinner inte hämta mig i Hudiksvall. Jag tog en taxi dit, och det va värt vartenda öre. Hade det kostat 10.000 hade jag ändå åkt. Jag lovade min momma att jag skulle sitta vid hennes sida in i det sista och det gjorde jag. Jag höll hennes både händer, hann säga att jag älskar hon över allt annat innan änglarna kom och hämtade hon.

Begravningen va otroligt fin, den var precis som momma ville ha den. Jag höll moffas hand in i det sista, sen gick vi närmaste, några av oss bar kistan ända ut, och tog farväl ända till slutet. Ingen kommer någonsin kunna ersätta mommas plats i mitt hjärta.

Även om inte momma finns fysiskt längre, så finns hennes själ med oss, föralltid, tills vi träffas igen!!!!!

Yes. Jag åker med Vendela till Sundsvall på torsdag, mitt på dagen. Ska möte upp mammi där, tänkte bränna lite stålar!=)

Jag har varit och tittat på ett annat gym här i Huddik, shit vilket fräscht gym och trevliga människor, riktiga bodybuilders!=) Man känner sig rätt liten när man står där bredvid en massa muskelknuttar, haha! Men det är roligt som fan och mycket hjälp får man också!

 Mycket som händer i mitt liv nu, både bra och dåliga saker!!! Ska snart söka mig ut i arbetslivet igen, vilket känns toppen!=)

 Och på lördag får jag träffa min lilla Emma som jag inte har träffat på snart 5 månader, ska bli hur trevligt som helst!!!

Följ dina beslut så löser sig resten!=)

Nu ska jag hem o laga quorn-burgare och sen iväg och träna med Tanya!!!

Ha en bra dag!

Idag ska jag och Tanya gå och prova ett annat gym, där dom lägger upp ett tränings schema åt en, jag va dit och kikade i helgen, och det är fan inte ett dåligt gym, helt nybyggt och såå jäkla fräscht!!!! Ska bli enormt roligt må ni tro =)

Jag har även börjat fundera på lite lärlings-platser, tror jag har hittat det jag vill hålla på med. Känns skönt att sånna här bitar börjar falla på plats. Att det äntligen börjar ordna sig för mig också!

Jag trodde inte det här va möjligt, tänk så mycket man har gått miste om, som man inte ens kunde drömma om, faktiskt ÄR möjligt!

Det gäller bara att våga !!!

 9 september 2007 är den värsta dagen i mitt liv. Jag trodde jag va förberedd, de va jag inte.

Så fort jag rör på mig, vrider sig magen ut och in. Hela jag känns som att jag har vänts ut och in, hela jag är ett enda stort köttsår som blöder.

Jag vet att du har det bättre där du är nu, nu har du Ing-Marie och din mamma igen!

Jag vet att du vakar över mig, redan! Minnen som rör vid hjärtat går aldrig förlorade.

Jag älskar dig på ett sätt som inte går att beskriva. Du va min klippa, min alldeles egna klippa.

Det känns som att allt som har hänt idag är en enda stor mardröm.... kan nån väcka mig?!

Är vad livet är.

Just i denna stund känns allt rätt så okej! På den här resan lär man känna så himla mycket människor, och då pratar jag inte ytligt, utan man lär känna varandra längst in på djupet, det som är de verkliga livet.

Mina 2 barndomsvänner, som jag har struntat i de senaste åren har börjat höra av sig igen, och bara en sån sak får mig ännu mer att inse att det är det här jag vill.

Den här veckan har gått otroligt fort, man har fått många nya insikter osv, positiva.

Jag såg en dokumentär igår; " De nya alkolisterna", verkligen intressant. Kan tänka mig att de va många "där ute" som fick sig ett slag i magen, kanske ett uppvaknade tillomed.

Jag vet egentligen inte varför jag skriver i gåtor? Jag skäms inte ett dugg över vart jag är nånstans... Jag är istället jävligt stolt över mig själv att jag tog det har steget och fortsätter frivilligt.

De som inte kan ta det, det är deras problem....

Åh, de här kommer bli en kanon helg! Idag hade jag tänkt gå på stan, shoppa lite, sen gå o sola och sen hem och äta mat med tjejerna!

Imorgon får jag besök av AK & Jon, jag hade tänkt dra med dom på huddik-marknaden=) Ska bli jätte trevligt!!! Sen blir det möte...

På söndag ska vi äta sushi, jag o tjejerna! Ha lite film o mys!

Näe, nu ska jag snoka vidare!

Höööörs!